Oscars perspektiv:

8 h senare..

Jag sitter i ett väntrum med mamma och dom andra killarna brevid mig. Vi vet inte om hon kommer att överleva. Hon har fått en sjukdom som man kan få när man är gravid och om man tar ut barnet försent kan både mamman och barnet dö. Det enda som går runt i mitt huvud ordena HON KOMMER ATT DÖ. DOM KOMMER DÖ. Tårarna rullar ner för mina kinder och dom slutar inte.

En läkare kommer gående mot oss med snabba steg. Hon går raka vägen fram till mamma och ber om att få tala med henne i enrum. Mamma reser sig upp och klappar mig lätt på axeln. Och sen går de iväg. Nu var jag säker på att någon av dom har dött. Varför skulle dom annars be att få prata med henne i enrum. Jag kollar på dom andra killarna och alla 3 gråter. Efter en lång stund kommer mamma tillbaka med..